Jag är trött, en psykisk trötthet som vägrar att lätta. Ögonen rinner som om jag gråter men jag är egentligen inte ledsen, bara trött. Trött på hur Mattias och jag beter oss mot varandra, rycker till som om en fara hotar varje gång någon av oss öppnar munnen. Ibland drömmer jag om en framtid långt härifrån, utan Mattias, för jag är verkligen trött nu, men samtidigt kan jag inte föreställa mig en framtid utan honom.
Jag behöver skriva av mig så jag tar upp bloggandet för ett tag framåt.
Jag har ingen aptit men jag äter ändå sådär duktigt som ingen annan äter ändå. Att bo hos mamma och pappa igen är väl inte drömscenariet precis men för ett par månader kan jag stå ut. En del av mig går fortfarande och hoppas på att vi om ett par månader flyttar ihop igen… En annan del av mig förstår bättre och kommer inom ett par dagar att börja söka aktivt efter en ny lägenhet.
För att sysselsätta mina tankar har jag börjat planera om mitt liv. Jag har inriktat mig på ett område som jag ska ha en lägenhet i. Jag har planerat om min månadsbudget för kommande inköp. Jag har planerat att ta körkort. Jag har planerat att börja måla igen. Jag har planerat att läsa in all kommande kurslitteratur under sommaren. Jag suddar sakta men säkert ut varje ledig minut med att planera för att inte börja tänka på hur min situation ser ut just nu. Jag måste tänka framåt för att inte bli galen.
Det känns som om jag stressar lite och det är troligtvis därför jag har fått tillbaka magkatarren men å andra sidan får jag gjort massor!
Nu ska jag fixa med lite saker till universitetet.
Håll tummarna för mig för jag har inte stenkoll på hur jag mår just nu.
Jag vaknade nyss. Jag vaknade med ett leende på läpparna. Säger till mig själv att låta det ta tid, skynda långsamt, inte förvänta mig något alls.
Varför i helvete har han inte skickat något sms än?! Inte för att jag ens tänkt tanken på att själv höra av mig till honom men det är liksom skillnad.
Det kanske blir så att vi inte hörs av alls innan han är tillbaka i Alingsås, det kanske vore en nyttig lärdom för mig och mitt tålamod. Jag vill inte öva upp mitt tålamod… jag vill ha ett sms, gärna idag.
Men jag sitter med ett leende på läpparna och tänker att det får ta den tid det tar, vi ska ju hinna njuta av tiden också. Nu blir det frukost.
Puss.